Alltså... de senaste två veckorna har inte varit bra på något sätt. Inte egentligen.

 

Först så betalade jag ju helt i onödan för tågresa till och från Luleå för att sedan missa tåget dit och inse att jag bokade hemresan på fel datum och inte ha fixat ombokning på biljetterna. Det kommer jag göra i framtiden.

 

Det var ju skönt att komma hem, men ärligt talat var det de två första dagarna som var de enda bra av nio dagar i Övertorneå totalt, för det var innan jag fattade att någonting var fel.

 

Tydligen var det ju inte speciellt bra i familjerelationerna hemma. Och igår ringde pappa och berättade det som jag egentligen har väntat på halva mitt liv: Mina föräldrar kommer separera.

 

Det var inte helt oväntat, redan på gymnasiet någon gång så tänkte jag första gången att när mamma och pappa inte längre har oss barn hemma så kommer de att skilja sig, för det kommer inte funka för dem. Det kom bara tidigare än jag trodde, men inte mycket.

 

Självklart känns det som att hela min värld håller på slås i spillror, men det finns ingenting jag kan göra åt det egentligen. Och det har jag redan accepterat. Det är jobbigt, men det är nog ändå bäst att det är så.

 

Jag tror inte egentligen att mina föräldrar har slutat älska varandra, bara att det har slutat funka. De kan inte bo tillsammans, för de har olika prioriteringar, men vad vet jag? Jag vill inte prata om det med någon, speciellt inte dem, utan bara prata ut (eller skriva ut då).

 

Det är inte egentligen det enda jobbiga som har hänt den senaste tiden, men jämfört med det här så bleknar väldigt mycket av mina andra problem och det känns onödigt att ta upp dem också, när jag bara ville skriva av mig om det här.

 

Jag undrar bara hur allt kommer vara nu. Det känns så konstigt. Ska jag nästa gång jag åker hem vara tvungen att vara på två olika platser bara för att få träffa båda mina föräldrar?

 

Nä, jag orkar inte. Den här helgen vill jag bara stänga in mig och inte prata med någon.

(Jag börjar med att ursäkta ordbajsandet.)

 

Jag har just nu något slags hat-kärleksförhållande till min kropp. Det är verkligen på och av med kärleken och acceptansen varannan minut, och det är inte världens största överdrift om vi säger så.

 

I ena studen så vill jag inget hellre än att gå ner 10 kilo och bara vara stark, för att sen i andra stunden tänka 'Screw it all, min kropp är ett resultat av att jag njuter och gör vad jag vill med mitt liv och mina mat/träningsvanor'.

 

Det skulle vara superhärligt om jag kunde hålla mig till bara en av dem, så att jag i stunden när jag vill vara stark slipper vara lite arg på mig själv för att jag sabbar min framgång genom att trycka i mig en halv påse chips på en halvtimme.

 

BESTÄM DIG AMANDA FFS.

Det kan hända att det blir väldigt lite skrivande här i bloggen (mindre än det är nu alltså) framöver, eftersom vi har ett krav på oss från HDK att göra en blogg där vi lägger upp alla assignments och reflektioner och PROCESS PROCESS PROCESS.

 

Okej, process kanske bara är kul om man går i vår bildklass, men i alla fall...

 

Vill ni kolla där så får ni såklart göra det också.

 

http://vadfalls.webblogg.se

Jag köpte en väldigt fin klänning på H&M idag. Är lite kluven över mina känslor till att den är stl. 42 men inte sitter ett dugg dåligt på mig, men jag har svårt att tänka på det för mina bröst var helt enorma i den.

 

Hur gick det till egentligen? Vågar jag ha den i skolan på mig när jag får så stora bröst?

 

Hittar den dock inte på H&Ms hemsida, så jag kan inte visa den, men den hade i alla fall en urringning som går ner till precis under brösten, i en trekant med spetsen ner, täckt av transparent svart tyg. Jag köpte den mest för att ha en enkel bomullsklänning att ha under stickade koftor för att slippa ha byxor hela tiden, så det gör nog inte så mycket att brösten syns och är stora när de är under en annan tröja ändå.

Idag har jag gått totalt kanske en kilometer. Om jag ska överdriva. Och ändå känns det som att jag inte har gjort något annat än gått och jag vill bara ligga ner och vara helt stilla ett par timmar. Och sen kommer jag ihåg att jag måste handla mat för jag har ju inget sånt nu, och sen hämta ut kurslitteratur som jag beställt och läsa den.

 

Jag vill bara ligga i sängen och bli matad, okej?

 

Och kolla på Gollum som svär som aldrig förr. (Fast det klippet kan jag inte lägga upp här, för det går inte att bädda in på youtube, sådeså.)

Jag vet inte varför jag bryr mig om att läsa serier eller se på filmer eller någonting sådant längre, för det slutar ju bara med att mina favoriter dör. Alltid. Utan undantag. Hela min top 10 har nu avlidit i min första favoritmanga Naruto. Ni tror mig inte? Eller det gör ni säkert, men här kommer listan i alla fall:

 

1. Kakashi (Återupplivad)

2. Itachi (Också återupplivad, men nu död. Igen)

3. Neji

4. Pein/Yahiko

5. Minato

6. Gaara (Återupplivad)

7. Nagato (Återupplivad, men död igen)

8. Kimimaro

9. Hidan (Tekniskt sett odödlig, men han är i små bitar och ligger begravd under jord)

10. Konan

 

What did I tell you?

 

Alltså... Kishimoto. Jag förstår inte ens varför jag försöker. Kakashi kommer garanterat dö igen. Bara för att.

 

 

Ja, då sitter en och skriver på sin första riktiga essä någonsin. Skittråkigt är vad det är. Och lite orolig är jag också. Inte för att jag ska skriva någonting dumt, utan för att jag ska skriva någonting dumt som jag sen ska läsa högt inför klassen på torsdag. Hm. Jättekul. :I

 

Och självklart är det mycket mer underhållande med allt annat. Som att blogga för första gången på flera veckor. Kolla på Ringaren i Notre Dame och sedan spela Dragon Age för att Phoebus är så lik Alistair.

 

Eller kolla på lägenheter jag inte kommer flytta in i och låtsas som att jag ska det, bara för att fundera över hur jag ska inreda dem.

Eftersom den jäkla busschaffisen inte ville stanna i 30 sekunder trots att jag bara var 10-20 meter från hållplatsen, utan istället ryckte på axlarna och körde iväg (vad är det för jävla sätt egentligen? Det spöregnade ju också!), så bestämde jag mig för att föreläsningen var sjukt överflödig och att jag skulle stanna hemma och läsa kurslitteraturen istället.

 

Som råkade ligga på 40 sidor. Tog mig tio minuter att bara ladda ner allt material från Skolverket. Wait, scratch that. Läste visst fel litteratur lista. För de lata jäklarna på universitetet har inte orkat skriva en kursguide till högstadielärarna och en till gymnasielärarna, trots att vi har helt olika kurslitteratur. :I Nu låg bara Gymnasieskolan 2011 på 40 sidor. >.>

 

Vem FAN kom på att jag som framtida bild/latin lärare måste läsa in mig på "läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011"? Och för dem som inte vet är de gymnasiegemensamma ämnena Engelska, Historia, Idrott och hälsa, Matematik, Naturkunskap, Religionskunskap, Samhällskunskap samt Svenska/svenska som andraspråk.

 

Wo-fucking-ho.

 

Måndag 101.

Jag håller på få panik. Jag klarar av alla examinerande uppgifter, utom alla kursers sluttentor. Och nu missade jag tydligen omtentan till den ena kursen, och jag vet inte om det blir fler. PANIK! Och den andra kursen måste jag också göra omtenta på, i december. På min födelsedag också. Jätteskoj.

 

Sen är nästa kurs bara två veckor. Det känns helt sjukt. Ska vi hinna lära oss något på två veckor som faktiskt är vettigt och sen veta hur vi ska skriva en bra tenta på det?

 

Värst av allt är ju att jag tror jag fattat något, men sen så klarar jag ändå inte tentorna. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG!?

 

Jag får panik och börjar tänka att jag får ta och köra på plan B helt enkelt. Sen kommer jag på att jag inte har någon plan B. Hur gör jag då? Alltså... Ska jag vandra runt till en massa tatueringsstudios och fråga om de tar an lärlingar? Och får man betalt för att vara lärling eller måste jag ha en jobb till? Ska jag satsa på att skriva en bunt böcker i sommar och hoppas på att något förlag tycker jag är asbra och vill ge mig en massa pengar så jag kan skriva fler böcker?

 

Jag får panik!

Alltså... Jag orkar ju inte gå på Svenska Mässan idag där vi ska lyssna på en föreläsning om läroplaner. Ja, ni hörde rätt. En två timmar lång föreläsning om läroplanernas historia. Kan säga att den börjar hela vägen borta när man fortfarande talade latin. Så lång är den. Och det är verkligen inte kul, för vi hade ju föreläsningar (ja, plural) förra kursen om läroplanskoder (fast de missade jag ju).

 

Saken är dock den att om jag inte går så MÅSTE jag verkligen läsa böckerna (plural igen, ja. Närmare bestämt tre) istället för att ens ha en chans att fatta vad det handlar om, om det skulle dyka upp på hemtentan. Vilket inte skulle vara helt otroligt, för läroplanskoderna har tydligen fått ett helt eget tema den här kursen. Jippi.

 

Men jag vill SOVA!

Idag blir alltså första dagen jag medvetet hoppar över ett obligatorisk seminarie. Av flera skäl. Ett lite mindre är att jag försov mig så jag kommer inte hinna dit i tid. Ett annat är att jag inte kunnat läsa någonting inför det här seminariet, vilket känns som att det kommer sluta i katastrof för mig.

 

Men det suger ändå att inte vara där eftersom det är examinerande. Men som tur är så går det såklart att göra det vid ett annat tillfälle, när jag haft möjlighet att läsa till det.

 

Jag hatar ändå att inte vara där.

Det regnar ju som fan här nu i Göteborg. Hela tiden. Eller ja... nu är det faktiskt lite sol. Och inte helt molntäckt himmel. Men igår öste det ner som att man stod i duschen. Och jag har bara ett par boots med trasig sula och två par Converse att ha på mig. Så jag måste köpa ett par skor.

 

Alternativ ett är att införskaffa mig ett par stövlar att ha tills det blir vinter på riktigt.

 

Alternativ två är att köpa ett par bra vattentäta vinterkängor på en gång.

 

Fram tills igår hade jag tänkt köpa ett par stövlar och vänta med vinterskorna. Det var ju tills jag hittade Dr. Martens Serena modell i tan och blev kär i dem. Problemet är ju bara att de kostar en sisådär 1600 SEK. Överallt. Och när man är student så går ju inte det bara. Inte nu i alla fall när jag åkte till Stockholm förra helgen och brände pengar där.

 

Så då måste jag hitta ett par andra skor jag kan ha. Men inga skor kommer ju vara lika snygga som Serena.

Känner att det skulle vara bra för morgondagen om jag i alla fall läste klart kapitel 21 i Stora Blå Bibeln (som egentligen heter Lärande, Skola, Bildning men som inte en endaste en kallar den), men jag bara orkar inte. Eller jo, men jag är ju ganska bra på att skjuta på saker i alla fall.

 

Så frågan är om jag ska ta och duscha och sen läsa klart, eller om jag ska duscha och spela lite Mass Effect istället. Det skulle vara ganska skönt nu att veta hur det gick på min hemtenta så vet jag hur förberedd jag måste vara för att klara mig, men neeeej, den har ju inte blivit rättad än. Och GUL är ju inte mycket till hjälp heller när jag ska ta reda på vilken av de sju olika salarna jag ska vara i imorgon.

 

Får man vara skoltrött efter en månad? Bara lite? Usch.

Första tentan idag. Hemtenta då. Vad gör Amanda då? Jo, alltså... jag har ju varit utan internet i en vecka, så jag måste ju kolla Facebook. Och DeviantART. Och 9gag. Och sen läsa lite bloggar...

 

Fast jag har ju faktiskt skrivit en halv sida. Av tre.

 

Tur att jag har fyra timmar till att skriva på.

Igår kom det första riktiga problemet för mig här i Göteborg, men som samtidigt inte hade något med själva staden att göra.

 

Mitt telefonabonnemang slogs av. Jag får hoppas på att det inte är permanent, men man vet ju aldrig. Jag gick till Telia som sa att det skulle nog ordna sig när min aningen sena räkning hade betalats in. Och med aningen sen menar jag ju såklart att jag betalade in den aningen sent.

 

Men jag hoppas på att det ordnar sig. Gärna imorgon, så jag kan använda mobilsurfen till datorn igen.

 

För övrigt slutar det ju aldrig regna här.