Jag lär mig aldrig
Så Mass Effect 3 dödar min favoritkaraktär (det händer ju aldrig annars). Han råkar även vara min Shepards pojkvän sedan Mass Effect 2 (cirka 1 år alltså).
Jag var dum nog att avsluta mitt spel precis innan han dör förra gången, eller smart nog, beroende på hur man ser på det här med att gråta ögonen ur sig innan man ska sova, och därför har jag nu gråtit ögonen ur mig i alla fall.
Vad som var mest dumt var dock att jag precis efter han dött gick för att prata med Steve Cortez vid the Memorial Wall på the Citadel, som sörjer sin döde make.
Yes, it is as it sounds. Två deprimerade människor som förlorat sin andra hälft som står och gråter tillsammans. Okej, Shepard gråter inte, men i mitt huvud så vill hon göra det.
Det slutar alltså med att jag gråter ännu mer. Woho.
Här är klippet från spelet, fast med en manlig Shepard. Undrar ni så ser min femShep ut såhär.
UPDATE: Ja, glömde såklart bort brevet som man får efter Thane dött också. Och grät som fan igen såklart.
Comments
Postat av: Gaymasen
Hahaha. Söööt.
Trackback